emeliesandraviktoria

Det har varit ett sådant härlig vårväder idag, det står ett väldigt fint träd med rosa blommor på vår skolgård, det passar liksom inte riktigt in där, men det är fint att något så vackert kan få tillräckligt med näring på en sådan energikrävande och påfrestande plats som en skola. 
      Jag frös lite om benen när jag gick till bussen, så jag satte mig i busskuren där solen värmde som den kan göra en varm sommardag, strax kom Lina och satte sig brevid. Vi pratade om såna där viktiga saker som hur mycket det egentligen får plats i min väska, och så fick jag bekräftat hur fanatisk jag egentligen är när jag lyssnar på musik, jag känner mig speciell och ganska bra för jag är nog ganska ensam om det, iallafall i mina kretsar.       
      När vi var framme på frölunda torg berättade jag om min morgon, som var minst sagt kall eftersom att jag inte orkat stänga varken fönstret eller ventilen när jag la mig igår kväll/natt. Jag försökte ta mig upp, men det var så galet kallt att jag kröp ner från sängen på alla fyra, med täcket över mig, letade fram alla underkläder och linnen och grejer i mörkret och klädde på mig sittandes på min runda matta. Låt mig poängtera att det var mörkt, det var dunkelt i resten av lägenheten också, och jag märkte inte förrän jag kom ut i solen att mina "svarta" strumpbyxor var genomskinliga, tillsammans med en vit kort kjol, jag kände mig ganska så porrig ska jag säga, och jag skulle redovisa om menskonst idag ju, dö, men hade bråttom till bussen så jag fick leva med det hela dagen trots obehag.
Linas kommentar var: men det är fräckt ju.
Tack Lina, det gjorde min dag lite bättre än vad den brukade vara.